StarsInStorage

 

Jag borde gå och lägga miiiiiig!!!!

Men skall bara skriva klart det här inlägget!

En hel del vet genom facebook vad som hände mig när jag sökte jobb på ett café i Skellefteå, men för er som missade det skall jag skriva ned det här.

 

Jag gick runt i stan och kom fram till caféet som jag tidigare hade tyckt var så mysig och ett ställe där jag hade tänkt "där vill jag jobba!", men det kan jag ju säga att den tanken gick snabbt att ändra på.

Jag gick fram till tjejen i kassan, frågade snällt var de hade deras personalansvarige och hon pekade på en äldre man som satt vid ett bord i caféet. Han såg lite brysk ut, men inget jag tänkte på och när han reste på sig sträckte jag fram handen och sade glatt "Hej! Jag heter Rebecca, jag-"

 

Han ryckte till och tog ett steg bakåt, tittade på mig som om jag vore ohyra. "Vad vill du?" fräste han och jag försökte med god ton säga "Jo jag är här för att jag skulle vilja söka jobb hos er". Han lät mig aldrig prata färdigt utan skrek på mig att jag inte var klok som kunde söka jobb hos honom när jag såg så hemsk ut. Orden "äcklig och vidrig" ekade i mina öron och han sa "Är du punkare eller?" mitt i allt. Jag svarade med ett leende att "Nejdå, jag är bara färgglad <3" och sedan fortsatte han med att ryta åt mig: "Men du förstår väl att du inte kan söka jobb när du ser ut sådär i håret, va? Byt färg flicka lilla, sådär kan man inte se ut! Usch!"

 

Jag var så arg, jag ville bara skrika mot honom "MEN HUR FAN SER DU UT SJÄLV DÅ, GUBBJÄVEL?! Du ser ju ut som värsta pedofilen, jag är då glad att jag slipper jobba hos en så äcklig och fördomsfull idiot!" men jag hade gråten i halsen och jag vägrade låta honom se det. Jag gick därifrån med bestämda steg, alldeles tyst med min jobbiga resväska efter mig. Tankar snurrade omkring i mig som "Är det därför ingen har ringt mig än? Ser jag verkligen så hemsk ut att ingen ens vill skaka hand med mig?" och bestämmer mig för att inte söka några fler jobb den dagen.

 

 

När jag kommer fram till busshållplatsen och Leena ringer kan jag inte låta bli att storgråta. Hon är alldeles rasande och ringer upp arbetsgivaren på momangen. När hon sedan ringer tillbaks så förstår hon vilken vidrig människa jag hade stött på och förklarade för mig att man inte får göra så. Det är diskriminering.

Han skrek åt henne direkt och kunde säga saker som "Jaha, och du då?! Har du också flera färger i håret?!", haha wtf...?

 

Det var inte förrän jag skrev på fb lite kort om vad som hade hänt som fick mig att inse att det jag var med om var ganska allvarligt. Jag trodde att jag skulle få kommentarer som "Ja men det är väl klart, så som du ser ut", men jag fick över 35 st kommentarer om hur illa behandlad jag hade blivit och att jag borde anmäla. Så här får man absolut inte bli behandlad. Tom min förra chef tyckte att det var helt absurdt... 

 

Det gjorde mig lite gladare... Hela bussresan hem satt jag och log. Så många som stöttade mig, inte bara på fb och Leena som ringde och skrev i deras gästbok, tom min bror hörde av sig dit och min vän Sara ringde och skällde ut honom också.

 

Tack så hemskt mycket för erat stöd <3 Det gav mig styrka till att vara jävla stolt över mig själv även fast jag blev så hårt nedtrampad <3 Jag är så sjukt glad för att ni alla brydde er <3 Och jag är väldigt glad över att jag mötte på honom sådär och inte sen när jag börjat arbeta där.... Tänk hur han skulle vara som arbetsgivare, huvva!

 

Men nu skall jag sova! Sköt om er! Låt ingen se ned på er <3