StarsInStorage

 

Mycket har hänt, som vanligt.

Mycket bra grejer.

 

Har börjat på mitt jobb och känner redan att jag stormtrivs! Jag har mycket blandade arbetsuppgifter och får arbeta i nästan alla avdelningar. Ganska sköna arbetstider som passar mig och jag verkar få jobba MYCKET! Så jag är mer än nöjd <3

 

Nyss såg jag dessutom klart första säsongen på "Dexter" (eh, på tiden?) och jag kan erkänna att jag blev helt fast. Varför jag dröjde var för att jag fick Csi-varningar från den (tycker de är så tråkiga... Samma visa varje gång), men den här var faktiskt annorlunda! Skulle nästan vilja säga "originell" för att man inte kan lägga den i samma fack som andra deckarthrillers.

 

Oh I love it <3 Ligger på min lista på favoritserier, definitivt! <3

 

 

Självklart ligger det små mörka hål i de ljusa stunderna. Just nu börjar jag vela med vad jag vill med livet (öh, som vanligt?), inte jobb och sånt, det har jag klart för mig.

Men jag börjar tappa vem jag är och vem jag vill vara. Jag börjar få hemlängtan, men känner inte direkt att jag har någonstans att vända mig till. Ort spelar ingen roll, tomheten försvann med mamma.

 

Jag känner väl inte att jag lyckas behålla någon... Jag gör aldrig något fel, i mitt tycke, men jag tappar vänner, syskon och stödpersoner. Inte riktigt tappar, men jag når dem inte, och de når inte mig.

Jag börjar känna att jag stöter bort andra utan att jag är medveten om det när jag gör det.

 

Vilket lämnar ekande meningar som suttit i flera år:

..... ah, slut med depptexten. Delar med mig av lite fler amatörbilder jag tog i Göteborg.