StarsInStorage

Jag sitter i min säng, läser boken "Warm Bodies" som jag köpte på Sfbokhandeln och tittar ut genom det öppna fönstret. Det är fint väder, syret strömmar in i rummet så att jag iallafall får lite lättare att andas. Humlorna surrar högt så att det hörs ända in och jag tänker på min katt och glömmer bort var jag läste sist i boken. Glass hade passat bra nu, men jag är för trött i kroppen för att ens orka lyfta mina kilon till köket. Ironiskt nog.

 

Mycket tankar har gått åt det som har varit och det som komma skall bli. Jag tänker på det citat som är väl känt, men som inte riktigt gick upp som ett ljus förrän jag fick höra det i ett passande sammanhang. "Du skall arbeta för att kunna leva, inte leva för att kunna arbeta."

 

Jag tror att vi ofta glömmer det, eller rättare sagt, vi har lite svårt att veta skillnaden. Vi människor. Vi är flockdjur som följer med strömmen och har inte lärt oss att tänka efter så mycket, utan vi är strukturerade så att det vi tycker är logiskt är det som alla andra tycker är sant. Det är mer lättsamt att hålla med än att vara emot.

Arbetsmyran. Många säger att det är jag. Det har en gång varit jag, och jag nekar inte till att jag fortfarande jobbar så.

 

Man jobbade för andras skull och jobbade så hårt för att man ville bli accepterad, men man glömmer att blir man sjuk eller bryter ett ben, som faktiskt kan inträffa i ens liv, så blir man lätt ersatt oavsett hur bra man jobbade. Jag jobbade också på det sätt att det var skönt att kunna koppla bort något som man grubblar på och kunna fokusera på arbetet istället. Jag grävde ner min sorg bakom allt händigt arbete och.. det kan jag tycka är bättre än att sitta på sitt rum och sörja.

 

Sen kommer de där oförklarliga sjukdomarna. Man blir förkyld men går till jobbet ändå för man aldrig verkar få feber. Man jobbar 45% istället för 100% bara för att man har nedsatt immunförsvar, men ingen tackar dig för det. Irritationen är hög för att man jobbar halvdant, men irritationen blir högre av att man är hemma.

 

Tillslut blir det så illa att man inte ens orkar transportera sig till jobbet. Skitsnacket sprider sig som en löpeld på arbetsplatsen. Man är lat. Man lämnar allt skitjobb åt de andra. Man är inte tillräckligt sjuk. Man är hemma för minsta lilla. När ordet "orka" som står i synonym med "att förmå", "att ha kraft till", "att klara av", istället blir en synonym till "lathet" och tillslut "arbetslöshet".