Del 2
Du är kanske inte speciell för världen
men för någon ÄR du hela världen.
Apropå något helt annat, men som hände samma dag, så for jag till PMU och såg att en tiggare gick in för att värma sig och gnuggade händerna mot varandra, blåste på dem för att värma dem. Det var riktigt dåligt väder ute. Kallt och grått, snöblandat regn och hon hade bara händer.
Omkring henne innanför ingången satt en massa andra människor som pratade med varandra, totalignorerade tiggaren eftersom det nu nästan är förbud att ens titta på dem i sociala sammanhang? SKÄMMES om du skulle få ögonkontakt alltså...
Jag tyckte synd om kvinnan och bokstavligt talat rusade in för att hitta några varma, tjocka vantar och hittade även några fina tjocksockar som var billiga. Jag betalade och rusade ut till kvinnan som hade satt sig utanför igen. Hon såg väldigt glad ut när jag kom med dem och pekade på sin lilla kaffemugg, ifall jag hade några lösa pengar att skänka. Jag försökte förklara så tydligt jag kunde att jag inte hade lösa pengar.
Hon blev tyst en kort stund, tänkte och visade sen ett foto på sina barn (max tio år) och pekade på mina skor samtidigt som hon pratade sitt språk. Jag förstod först inte vad hon menade, menade hon att jag skulle skänka mina skor? Men efter ett tag förstod jag att hon menade att hon behövde ett par varma skor, SOM mina, ett par ordentliga kängor som jag antog hennes barn skulle ha. Jag frågade om storlek, försökte visa med händerna och jämföra med mina skor, men hon verkade vilja ha samma storlek. "Konstigt...." tänkte jag, var det bara ett par till henne hon var ute efter, eller två par till hennes söner fast i min storlek?
Jag gick iaf in, den här gången var jag inte lika jäktande och tittade noga efter skor. Det fanns rätt många ordentliga och en del väldigt billiga. Jag valde två par vinterkängor som jag tror gick på max 70 kr ihop och gick ut till henne. Jag försökte fråga om det var såna hon menade och om ville ha två, men hon tog dem genast och tittade forskande på dem. Hennes blick blev tårögd och tittade sedan på mig och sa på krasslig engelska "THIS! This is very good, very good! Thank you!"
Hon tog min hand och kramade den hårt och jag önskade henne en trevlig fortsättning. Inte för att jag tror att hon fattade något av det jag sa, vare sig det var på svenska eller engelska, men jag hoppas att min gärning iaf förklarade det.
Många verkar ha väldigt mycket förutbestämda åsikter om dessa tiggare. Väldigt mycket som ofta är endast grundat på rykten och teorier, men som de hävdar är sanningens ord, bevis.
När det gäller tiggare känner jag att man ej skall hitta på och vara nonchalant, men ej heller naiv. I den här situationen tänkte jag i den här rangordningen:
1. Det är blött och kallt ute. Kvinnan sitter utanför en second hand-butik en bit ifrån centrala stan.
2. Det fanns ingen bankomat så långt ögat kan se.
3. Om kvinnan endast är ute efter pengar, varför välja en second hand-butik som tar emot kort som betalning, utan bankomat och utan att det ligger i centrala stan? Absolut sitter hon nog där och HOPPAS att människor har lösa pengar med sig, men förväntar sig ej att alla har det.
4. Hon frös, klart och tydligt. Jag är också fattig, men jag har vantar, halsduk och mössa, jag har även råd med att köpa vantar och tjocksockar för 50 spänn ihop inne i affären.
5. Om det nu är en "hallick" (vet inte vad jag skall kalla denne) som ligger bakom detta och att det är en organisation, så vill ju denne förstås ha pengar. Antingen säger denne åt dem att slösa tid och bege sig ut för att försöka sälja vantar och dylikt, eller så säger denne att de får a) behålla dem, b) slänga dem. Och slänger de dem så har jag ändå lagt ut 120 spänn på två ordentliga par kängor, vantar och ett par tjocksockar. Jag känner att det var värt att lägga ut för att göra en tiggare lycklig nog att känna sig klar för dagen och fara därifrån (det var tomt när jag var klar med mina egna ärenden, som endast var att hitta ett bälte till mig själv haha).
Det finns mååååånga diskussioner om detta och jag vill helst inte att det tar plats på min blogg. Har du tankar och funderingar så kan du välja att dela det med andra, inte med mig. Håller du inte med mig kan du behålla det för dig själv, eller som sagt välja att dela det med andra. Jag är trött på det eviga diskussionerna om tiggare, flyktingar, prioriteringar och allt möjligt, för jag håller fast vid mina kunskaper och värderingar.
Jag förstår om det är en tiggare som sitter intill en utefter varje steg man går, som det kan kännas som i Göteborg, men här i Skellefteå som den situation och plats jag var i, så ville jag iaf göra denna kvinna glad.
För om jag tvingades tigga i ett främmande, skrämmande land där jag varken kan engelska eller det inhemska språket och större delen invånare ignorerar, spottar på mig och hatar mig, så skulle det göra min dag om någon åtminstone hälsade och gav mig ett leende, som ett bevis på att jag också är en människa värd att leva.
Man gör vad man kan och det räcker.
Det räcker långt.
Trackback