StarsInStorage

Visar en gammal bild på min barndomsvän Maria

(som jag hoppas är okej att jag lägger ut den här )

för att hon är awesome och man ser kompassen och lite annat i bakgrunden x)

 

Måste säga att jag är grym på att plåga mig själv i onödan. Tänker alldeles för mycket, oroar mig en vecka i förväg och bygger upp för höga förväntningar som krossas till småbitar när det inte blir av.

 

Jag hade planerat att fara till Göteborg på måndag, hade värsta planen på allt, hade allt uträknat och var sketaglad! Hade som tur var inte hunnit köpa biljetter än, för jag kollade upp det här med "Dagschema saknas" som det står på mitt schema och fick höra att jag troligtvis åker på jobb då. Jag älskar att jobba extra och jag trivs bra på Coop, det är inte det. Men det är den enda veckan jag hinner fara innan skolan börjar... Sen är skolan helt praktisk nästan så det lär ta miljoner år innan jag kan fara till Gbg igen.. (som om det inte gått 1 år redan).

 

Nu tänker ni säkert "Men chilla, det är bara en stad? Varför så jäkla mycket whinande om det?".

Jag kan inget mer än att säga att jag inte riktigt kan förklara det. Ni har säkert kunnat hälsa på mamma och pappa nån gång ibland. Jag kan inte det. Göteborg är det närmaste hem jag kan komma eftersom jag inte trivs någon annanstans. Jag lämnade alldeles för mycket av mitt liv kvar där för att jag ska kunna klara mig utan det.

 

Men vi får se... Har ju lärt mig att man inte skall vara pessimist för att lyckas i livet (även om det är otroligt lockande då det är roligare att få glada överraskningar än att vara glad och sedan krossas totalt).

Får ta och pussla ihop det hela.