StarsInStorage

 

Igår var jag på ett möte där jag fick återberätta mitt liv ännu en gång för en helt okänd person. Jag har gjort det så många gånger nu att min berättelse känns mer inspelad och jag är mer "van" och accepterande till hur livet har utformat sig. Det är lite skämmigt, speciellt då min stora synd är att gräva ned mig och tycka synd om mig själv, men det är enklast så för att kunna gå vidare, samt att jag ännu inte funnit någon lika bra att prata med som den personen som hjälpte mig ur en hård period under högstadiet. Jag har ständigt letat efter välbefinnande och nu när jag klarat av så många grejer på egen hand tänkte jag dela med mig av mina knep, då jag vet att jag inte är den enda som har det sjukt jobbigt med sin historia. 

 

Dessa knep har funkat för MIG, det är långt ifrån alla som går igenom samma sak eller som det funkar för. Men det kan ju vara värt ett försök, right? Det jag skriver nu är till för de som faktiskt vill må bättre igen och vill ha konkreta ageranden istället för bara snack och liten verkstad. De som strider mot sina hjärnspöken så mycket att de behöver en mer strategisk väg att gå för att orka med striden, kanske också en akut väg att gå för att inte låta impulsen ta över.

 

 

Jag lärde mig enormt mycket under min tid med ätstörningar, bla hur man lurar sina hjärnspöken med att tvinga sig själv att tänka på annat. För mig funkade det inte med att hitta en bok att läsa eller se på film, spela tv-spel, de fanns där ändå. Sen gick det ju inte att jämt komma ihåg att ta med en bok eller psp överallt så jag letade efter metoder som funkade mer akut. Min halvmamma var den som hjälpte mig grymt mycket med hjärnspökena och det är sjukt intressant att veta hur hjärnan fungerar. 

 

Gör såhär: Det du behöver göra är att göra något drastiskt, men inte med hela din kropp utan endast hjärnans agerande. Istället för att fastna i de mörka tankarna kan du göra något så enkelt som att räkna baklänges, rabbla upp alfabetet baklänges eller sjunga en sång baklänges. Nånting som är löjligt enkelt i vanliga fall, men slänger du om det baklänges så får hjärnan tänka. Ett tag tänkte jag att jag skulle grabba tag i en mattebok eftersom jag inte är superbra på matte, men det funkade inte riktigt för mig för medan jag tänkte att det var jobbigt och tråkigt hamnade jag i de mörka tankarna igen. Man behöver göra något enkelt och rätt som det är har man brutit ett mönster man trodde var omöjligt att bryta.

 

 

Nu för tiden är alla stressade HELA TIDEN. Massa måsten överallt, "måste hinna göra detta innan jag gör det där" och inte mycket paus för att stanna upp och tänka över vad man egentligen håller på med. Vem har inte hört "Men åh, typiskt, jag hinner inte vara sjuk nu!! Idag får jag väl vila ut och så kommer jag tillbaks imorgon!"? Man har ett hum över hur lång en förkylning är tex, men tro inte att den avslutar med ett visst datum. Och även om du tycker att du är "lite sjuk" så du klarar nog minsann av skolan ändå med feber, hosta osv, så kan du smitta alla andra och det jobb du gör blir 3 gånger långsammare och sämre genomfört än vanligt. Jag tror att du blir frisk fortare om du stannar hemma längre och vilar dig än att du plågar dig själv med att jobba där du ändå inte kan göra ditt jobb till 100%.

Jag tror inte det finns en enda storstadsbo (eller bybo..?) som lunkar på i vanlig takt hemåt utan att kolla klockan på mobil eller busshållplats hela tiden. Man måste INTE hela tiden. Det kan bli en stress att tänka "jag måste" och även "jag vill!" eftersom man vill göra så fruktansvärt mycket så finns det inte mycket tid för det.

 

Gör såhär: Jag är sådan att jag hela tiden vill testa nya grejer och har aldrig "tråkigt". Jag har inget konkret förslag till att bota stress då jag fortfarande går igenom det, men försök att bara stanna och tänka efter om det verkligen är viktigt att göra det du hade tänkt göra? MÅSTE du verkligen träna just idag? Din kropp blir inte helt slak och flabbig bara för att du tar två vilodagar i rad istället för en (och det spelar ingen roll vilken jäkla kroppsmassa du har eller hur hög förbränning du har, believe me. Har forskat så mycket i det där att DET om något är onödigt att lägga ned tid och energi att forska i haha.)

 

 

Haha det är det jag är sämst på, but I'm working on it! Jag är sjukt noga med att vara i tid till jobb och dylikt, men till fester, middagar, bion osv...? Njae. Men jag blir fanemig stressad av det. Sååå...
Börja sminka dig i tid, välj kläder dagen innan, kom på vad du ska ha för middag dagen innan, gör en strukturerad planering som du bara hakar på och sparka bort tidsoptimisten i dig. Sen är planering i prioritering en väldigt bra sätt att klara detta på. Jag anser tex att det är viktigare att äta så att man orkar med aktiviteten man skall göra och så att även hjärnan får näring till att kunna tänka klart, än att ställa sig och sminka sig innan man åker iväg.

 

Under gymnasiet slutade jag göra allt jag tyckte var kul och försökte leta efter de saker som den större delen av samhället tyckte var mer accepterat (tex träna, söka utbildningar och jobb efter vad ANDRA tyckte att jag skulle göra osv). Så denna punkt är mer inriktade till de med konstnärliga färdigheter.

 

Omfamna dig själv, du har en underbar gåva som inte många har! De flesta är nog avundsjuka på att du har en talang som de måste jobba hårt för att uppnå medan du bara har den. Så låt dig inte suga upp all negativt surr om att "det är bättre att vara läkare för du tjänar mer" eller "Pfft..Det där är inte viktigt? Jobba på hemköp är viktigare än att flumma runt med en pensel?", för världen behöver ALLA människor, inklusive de kreativa. Innan industrialiseringen så hade man en hög status om man kunde måla, spela piano eller sjunga.

 

Gör såhär: Jag vet hur jobbigt det är att ha tid för sig själv nu när det enda viktiga verkar vara skola och jobb, men för att kunna göra det måste du ju må bra. Så försök att finna tid att måla, dansa, det som DU tycker är kul, inte vad samhället tycker att du bör tycka är kul. Det är lätt att hamna i den sits då man tror att man får en inspiration från andra istället för en instruktion när man får ett förslag om att göra något annat än det man själv har tyckt är kul hela sitt liv. Jag säger inte att man inte bör testa nya grejer, det gör jag hela tiden. Men man skall ej glömma det man själv roat sig över då det är en del av vem man är.

 

 

Den kanske mest svåraste punkten som jag fortfarande jobbar på. Jag har svårt att inte ta åt mig saker... tom när det är självklart att en person pratar om någon annan så är det som att denne pratar om mig. Det har inte med att jag är värsta självgod och tror att alla minsann pratar om mig för att jag syns hela tiden, utan för att jag är väldigt självkritisk och ibland går det till överdrift. Det är lite svårt att förklara.. så jag ger mig in på det konkreta beslutet direkt.

 

Gör såhär: Försök att inte ta åt dig allt då det mesta bara är svammel. Bara för att en idiot har plågat ett djur betyder det inte att du som djurägare gör likadant mot ditt djur. Får du ett ett betyg som du vet har kämpat för men inte riktigt uppnådde det högsta så innebär det inte att du gjorde dåligt ifrån dig. Den kritik du får om att rapporten kanske behövdes lite mer källkritik osv skall du ta åt dig, men det skall inte få dig att känna dig värdelös. Alla är unika och bra på olika grejer. Var nöjd med det du gör.

 

 

Som sagt, detta passar inte alla och jag är inte psykolog, detta har mest sin grund i mina egna erfarenheter. Det är inte heller en korrekt vetenskap att gå efter, utan dessa är mest mina åsikter och tankar om saker och ting. Men det kan vara värt att tänka på om man fastnar i sådan situationer.

 

Alla bilder är hämtade randomly från google. Kan hända att inlägget far bort inom en snar framtid.