Det är jag det! Iaf under två veckor haha..

 

Har nu påbörjat flytten med Elis till Skellefteå! Nollningen började igår och utbildningen verkade väl inte riktigt vara som jag hade tänkt mig.

Märkte att jag intog min gamla vanliga roll från högstadiet när jag mötte nya klassen. Tyst, rädd, stammar, skakig, stapplar över ord, och håller mig lite i skymundan.De andra verkar redan ha bekantat sig med varandra, men jag känner inte riktigt att jag trivs än.... Dock ställer jag mig positiv inför det, har ju för tusan bara gått två dagar, kan ju inte ta ut oturen i förväg sådär!

 

Jag hoppas att utbildningen är som jag tänkte mig och ännu bättre, för i början började jag bli tveksam på om jag hade valt fel. Men det var ju bara 8 st som fick komma in och jag kämpade som fan med arbetsproverna, så det blir nog bra...

 

Katterna verkar iaf trivas MYCKET bättre här borta. Edgar vill fortfarande bara ut hela tiden visserligen, men han äter, går på lådan och ser ut att må mycket bättre så jag tror nog han har det bättre här än i förra lägenheten ;) Garrus verkar inte alls ha fattat att det är ett nytt ställe, han är lika glad och mammig för det haha!

 

Nej nu skall jag nog gå och lägga mig, upp tidigt imorgon! Hoppas att ni har haft det trevligt ni också! Och ni som också börjar högskola för första gången, hur känns det för er? :) Känns det rätt? Hur är eran nollning?

 

Lyssnar och sjunger på disneylåtar medan jag städar och packar.

Min lägenhet ser ut som en svinstia nu, men på onsdag blir det inte mkt som är kvar i lägenheten!

 

Garrus, min älskade lilla vän <3

Du är den som ger mig styrkan i att fortsätta kämpa,

du är den som uppmuntrar och tröstar mig när jag är ledsen.

 

Innan du blev min kissekatt så hade jag aldrig haft något djur

och kunde inte förstå vitsen hur människor kunde bli SÅ fäst vid dem.

Men jag är så glad att jag tillslut fick dig och upptäckte hur underbart det är med djur <3

 

Du och Edgar kommer för alltid att vara mina små lurviga bebisar <3

Edgar hade spytt överallt och det luktade verkligen som människospya. Kul att vakna upp till det på morgonen... Han smet nog ut på fest och tog en öl för mkt ;)

 

 

Glömde nästan säga att jag var ju på bio med tre vackra flickor igår! Först myste vi med att fika på Condeco inne i stan sen bar det av till Elysium, en helt okej film :D

 

Mycket är otroligt positivt att vara "hemma" igen. Man blir så glad, man blir rörd, man blir ledsen, man blir arg, man blir sjukt orolig för småttingarna hemma. Så mycket känslor som slängs in i torktumlaren..

 

Det var enklare när jag tränade förut, åtminstone för en stund. Taekwon-do´n gjorde att jag blev lugn, att känslorna liksom sköljdes bort och det var skönt att lyckas koncentrera sig på det man tyckte om. Jag är ju visserligen en väldigt lugn person i sig, men känslorna inombords är som en enorm orkan. Jag saknar att sparra, att röra sig i en vacker och kontrollerad dans där man kunde försvara sig och få ut sin ilska utan att tappa fattningen. Jag saknar den styrkan man hade, att känna att man klarar vad som helst bara man vågade.

 

Men när man äntligen kommer "hem" så blir man överröst med dåliga minnen, dock bara minnesluckor, men tillräckligt för att man skall bli alldeles svag igen och kräla sig fram genom livet. Man blir påmind om att det inte finns något hem längre. Hon är inte där. Hon kommer aldrig tillbaka. Min största trygghet. Hon försvann. Hon äter inte med mig längre, ser på tv eller kramar mig. Jag får aldrig höra hennes röst igen. Jag fick aldrig mitt tonårsgräl, jag fick aldrig gråta i hennes famn när jag blev dumpad, jag fick aldrig visa mina fina betyg för henne.

 

Det gör så ont. Den enda som verkligen lyssnade, brydde sig om mig, älskade mig helhjärtat, klappade min kind, brydde sig om vad jag ville, som så gärna ville vara med under min uppväxt men inte fick det, det var min mamma.

 

Det är helt jävla otroligt att jag står än idag. För det är dagar som idag som jag verkligen inte orkar kämpa mer. Det är dagar som idag som jag verkligen behöver få gråta ut i en famn och bli påmind om att jag inte är ensam </3 Det är dagar som idag som jag behöver höra ett helhjärtat "jag älskar dig, min fina. Försvinn inte, jag behöver dig."

Fullt upp sedan jag kom ner!

Som tur är så är schemat fullproppat med roliga och bra grejer, men eftersom jag är en sån jäkla tidsoptimist så blir det svårt att pussla ihop allt så man hinner träffa alla >__>'

 

Hittills har allt varit sjuukt underbart <3 Jag har varit på mysig animekväll hos Emilie, åt buffé på Göteborgs kanske mest mysigaste (grammatiken på det..?) café med mina barndomsvänner Maria och Nicole och nu i helgen var jag hos Angelica och hade sjukt skoj med allt möjligt.

Vi spelade tv-spel och såg på Supernatural (jag är fast i den nu... och det visste jag att jag skulle bli xD Behövde bara nån som sparka mig i röven med att faktiskt börja se den) och igår for vi ut på krogen! Jag fick sminka Angelica och frågade typ tusen gånger om jag fick göra si och så, och jag måste säga att resultatet blev riktigt bra!! (Dock tycker jag inte bilderna är särskillt rättvisa angående sminket, menmen :o )

 

Så nu spammar jag lite bilder på allt som hänt <3

 

Då är man i Göteborg och efter en kväll med Emilie försvann pitemålet helt (fast jag har inte märkt av det).

 

Det började med att jag tog en promenad till Emilie och luktade på den underbara skogsdoften som jag så mycket älskar <3 Det slutade med att jag sov över hos henne och vi skrattade så mycket att vi fick ont i magen och grät. Det var längesen jag skrattade så gott kan man lugnt säga c:

 

Idag for jag in till stan med buss och påmindes om allt det fina och gamla, men fick även intryck av allt det nya. Jag måste säga att det har blivit så mycket bättre <3 Massor av mysiga caféer, snygga miljöer och Nordstan har blivit otroligt mycket fräschare!

 

Sen var jag ju inne på kära Science-Fiction bokhandeln, men hade ju inte sett det nya och gawd.... Jag var säkert inne där i 2 timmar.. Jag tog mig inte ut för allt var så fantastiskt! Så mysigt med målningar på väggar, sjukt mycket mer prylar, större lokal med två våningar och bla den här skönheten:

 

....... Piiiiiiinsaaaamt.

Tvätten var inte riktigt klar när jag skulle lägga in det i torktumlaren så under tiden jag väntade passade jag på att sjunga lite (det blir ju som bra akustik där inne ;) Alla sjunger bra på toaletten liksom) ... och just när jag sjöng den högsta tonarten hör jag hur dörren låses upp och jag blir högröd i ansiktet. Som tur var så var det en granne jag (typ) känner.... men.... för er som inte vet så har jag extrem scenskräck. EXTREM.

Försökte skämta till det med "åh, vilken tur att det bara är du.. haha...ha...ha..." och han tänkte efter och sa "Jaha, var det du som sjöng? Jag tyckte väl att jag hörde något!" och jag svarar med "Nejdå, du hörde fel!"

... och jag sprang iväg. Åtminstone i huvudet, kroppen kanske smet iväg något smidigare men utan ett "hejdå".

 

Gawd.

Verkar som att jag oroade mig i onödan? (Någon som är förvånad? Nej?)

 

Hur som helst är resan ner bokad så på tisdag är jag i Göteborg. Råkade säga till chefen att det var onsdag jag skulle fara (för jag hade sett fel på bokningen) så jag hoppas att han inte ringer och undrar om jag kan jobba på tisdag... Men annars ska jag vara ledig så det är nog inga problem (y)

 

Jag göttar mig med flyg och är miljöbov då den var mer än hälften så billig som tågbiljetten.. (ironiskt nog). Men det blir skönt att komma fram samma dag för en gångs skull.

 

Känns som att schemat är fullproppat. Skall träffa alla kompisar, gå på varenda gata, smeka varje byggnad, shoppa som faen, krogen, träffa brush och småbrudarna och kanske ta en nostalgisk joggingtur i den sagolika skogen från barndomen. Det blir en jäkla massa man skall hinna med på en vecka som man inte fått göra på ett år...

Visar en gammal bild på min barndomsvän Maria

(som jag hoppas är okej att jag lägger ut den här )

för att hon är awesome och man ser kompassen och lite annat i bakgrunden x)

 

Måste säga att jag är grym på att plåga mig själv i onödan. Tänker alldeles för mycket, oroar mig en vecka i förväg och bygger upp för höga förväntningar som krossas till småbitar när det inte blir av.

 

Jag hade planerat att fara till Göteborg på måndag, hade värsta planen på allt, hade allt uträknat och var sketaglad! Hade som tur var inte hunnit köpa biljetter än, för jag kollade upp det här med "Dagschema saknas" som det står på mitt schema och fick höra att jag troligtvis åker på jobb då. Jag älskar att jobba extra och jag trivs bra på Coop, det är inte det. Men det är den enda veckan jag hinner fara innan skolan börjar... Sen är skolan helt praktisk nästan så det lär ta miljoner år innan jag kan fara till Gbg igen.. (som om det inte gått 1 år redan).

 

Nu tänker ni säkert "Men chilla, det är bara en stad? Varför så jäkla mycket whinande om det?".

Jag kan inget mer än att säga att jag inte riktigt kan förklara det. Ni har säkert kunnat hälsa på mamma och pappa nån gång ibland. Jag kan inte det. Göteborg är det närmaste hem jag kan komma eftersom jag inte trivs någon annanstans. Jag lämnade alldeles för mycket av mitt liv kvar där för att jag ska kunna klara mig utan det.

 

Men vi får se... Har ju lärt mig att man inte skall vara pessimist för att lyckas i livet (även om det är otroligt lockande då det är roligare att få glada överraskningar än att vara glad och sedan krossas totalt).

Får ta och pussla ihop det hela.

Då for de hem till Göööötebooorrrg. Vafan är meningen med livet nu då?

 

Hahaha nä men, det har varit grymt skoj! Mycket aktiviteter trots jobb och så var det ju PDOL också! Jag är lite halt på höger ben pga att jag var korkad och gav efter till "vill man vara fin får man lida pin". Blåsor där skinner fallit och hemskare grejer på fötterna har gjort att jag knappt kunnat gå </3

 

Dock sköljdes jag av Göteborgs-nostalgi av att de var här så nu är min längtan till Göteborg ännu större. Ska väl försöka ta mig ner till Götet innan jag börjar skolan.... hur fan jag nu ska hinna med det med flytt, fler folk som hälsar på och sista lediga veckan i Piteå innan man börjar....

 

... Aja, det löser sig nog :)

Sneda bilder... Kommer att vara en hel del av dem ;)

 

Har varit död i typ en vecka? Varför?

Well, har jobbat och sen är ju Emil och Stefan från Göteborg här :D

(är fortfarande helt overkligt att de faktiskt bilade upp hit... haha)

 

Jag ska försöka att inte skriva så mycket och visa fler bilder. Så här kommer lite bilder från olika saker vi gjort:

 

 

Åh, älska <3 Nä nu ska jag sluta titta på Pewdiepie och gå och lägga mig!!

 

 

Eh ah.. Som de flesta vet så blev jag rödhårig igen :o Frisören var väldigt duktig och salongen var sjukt mysig <3 Fick tom té, bara det gjorde allting så mycket trevligare! (Dessutom var jag så frusen för det var endast 9+ som högst och det spöregnade)

 

Hon färgade det dock lite för orange och nyansen var jättefin! Men det var inte så rött som jag ville ha det och jag kände mig mer som Pippi Långstrump :/ Så då satte hon i en färgbomb och jag fick behålla resten av färgen, tihi <3 Lätt att jag går dit igen! <3

 

Hade tänkt färga håret en sista gång innan jag färgar det till min naturliga hårfärg.. Men har lite beslutsamhetsångest :o

Har ju varit inne på rosa ett tag nu och velat ha det precis som bilden längst upp till vänster men har inte lyckats så bra, så är lite less rosa även fast jag vill få det bra för en gångs skull. Skulle dessutom vilja ha mer "ombre-style" på det som det lila med flera olika färger, men är som sugen på rött hår igen!

 

Jag funderar på en mer "eldig" färg i håret nu :) Har velat ha det ett tag nu, även när jag hade helrött. Men vill ju ha det i lite både rött och orange som på bilderna. Dessutom skall jag klippa mig, men har ingen aning om vilken frisyr jag vill ha. Jag vill bara få bort det slitna men jag vill inte vara så tråkig att bara toppa det heller :P

 

(Åh vilka i-landsproblem jag har..)

 

Vad tycker ni? :)

Lycklig eller vad?

 

Jag försöker tränga bort shopaholicen inuti mig, men nu fick jag lön och jag har velat ha skorna sen de kom ut! Ser ni inte hur underbara de är?! So friggin´ awesome <3 Det var det enda och sista paret som fanns kvar och de var i min storlek, dessutom 50% rea på dem. GOT TO BUY THEM <3

 

Sen blev jag rätt kär i halsbandet från Lindex också.... Och jag har massvis med saker jag kollat på medan jag varit pengalös, men man kan inte få allt, eller hur? :) Jag får allt ta och lugna ner mig haha!