Be friends with Failure by Stephen McCranie
Läs hela serien här <3 Är inte så lång och är sjukt värd att läsa!
Framtid
Sitter och lyssnar på musik, har varit hemma hela dagen och inte orkat göra ett piss... Mina ben ville inte bära mig och jag har inte haft lust att göra någonting, inte ens rita. Har mestadels legat i sängen då jag knappt har kunnat röra mig.Men nu börjar det bli bättre och jag skall strax återgå till det projekt som jag aldrig blev klar med i skolan.
Är lite nyfiken på er som läser. Vad har ni för mål och drömmar i livet? Är så kul att höra sånt :)
5 knep till välmående
Igår var jag på ett möte där jag fick återberätta mitt liv ännu en gång för en helt okänd person. Jag har gjort det så många gånger nu att min berättelse känns mer inspelad och jag är mer "van" och accepterande till hur livet har utformat sig. Det är lite skämmigt, speciellt då min stora synd är att gräva ned mig och tycka synd om mig själv, men det är enklast så för att kunna gå vidare, samt att jag ännu inte funnit någon lika bra att prata med som den personen som hjälpte mig ur en hård period under högstadiet. Jag har ständigt letat efter välbefinnande och nu när jag klarat av så många grejer på egen hand tänkte jag dela med mig av mina knep, då jag vet att jag inte är den enda som har det sjukt jobbigt med sin historia.
Dessa knep har funkat för MIG, det är långt ifrån alla som går igenom samma sak eller som det funkar för. Men det kan ju vara värt ett försök, right? Det jag skriver nu är till för de som faktiskt vill må bättre igen och vill ha konkreta ageranden istället för bara snack och liten verkstad. De som strider mot sina hjärnspöken så mycket att de behöver en mer strategisk väg att gå för att orka med striden, kanske också en akut väg att gå för att inte låta impulsen ta över.
1. Lura hjärnan.
Jag lärde mig enormt mycket under min tid med ätstörningar, bla hur man lurar sina hjärnspöken med att tvinga sig själv att tänka på annat. För mig funkade det inte med att hitta en bok att läsa eller se på film, spela tv-spel, de fanns där ändå. Sen gick det ju inte att jämt komma ihåg att ta med en bok eller psp överallt så jag letade efter metoder som funkade mer akut. Min halvmamma var den som hjälpte mig grymt mycket med hjärnspökena och det är sjukt intressant att veta hur hjärnan fungerar.
Gör såhär: Det du behöver göra är att göra något drastiskt, men inte med hela din kropp utan endast hjärnans agerande. Istället för att fastna i de mörka tankarna kan du göra något så enkelt som att räkna baklänges, rabbla upp alfabetet baklänges eller sjunga en sång baklänges. Nånting som är löjligt enkelt i vanliga fall, men slänger du om det baklänges så får hjärnan tänka. Ett tag tänkte jag att jag skulle grabba tag i en mattebok eftersom jag inte är superbra på matte, men det funkade inte riktigt för mig för medan jag tänkte att det var jobbigt och tråkigt hamnade jag i de mörka tankarna igen. Man behöver göra något enkelt och rätt som det är har man brutit ett mönster man trodde var omöjligt att bryta.
2. Ta en paus.
Nu för tiden är alla stressade HELA TIDEN. Massa måsten överallt, "måste hinna göra detta innan jag gör det där" och inte mycket paus för att stanna upp och tänka över vad man egentligen håller på med. Vem har inte hört "Men åh, typiskt, jag hinner inte vara sjuk nu!! Idag får jag väl vila ut och så kommer jag tillbaks imorgon!"? Man har ett hum över hur lång en förkylning är tex, men tro inte att den avslutar med ett visst datum. Och även om du tycker att du är "lite sjuk" så du klarar nog minsann av skolan ändå med feber, hosta osv, så kan du smitta alla andra och det jobb du gör blir 3 gånger långsammare och sämre genomfört än vanligt. Jag tror att du blir frisk fortare om du stannar hemma längre och vilar dig än att du plågar dig själv med att jobba där du ändå inte kan göra ditt jobb till 100%.
Jag tror inte det finns en enda storstadsbo (eller bybo..?) som lunkar på i vanlig takt hemåt utan att kolla klockan på mobil eller busshållplats hela tiden. Man måste INTE hela tiden. Det kan bli en stress att tänka "jag måste" och även "jag vill!" eftersom man vill göra så fruktansvärt mycket så finns det inte mycket tid för det.
Gör såhär: Jag är sådan att jag hela tiden vill testa nya grejer och har aldrig "tråkigt". Jag har inget konkret förslag till att bota stress då jag fortfarande går igenom det, men försök att bara stanna och tänka efter om det verkligen är viktigt att göra det du hade tänkt göra? MÅSTE du verkligen träna just idag? Din kropp blir inte helt slak och flabbig bara för att du tar två vilodagar i rad istället för en (och det spelar ingen roll vilken jäkla kroppsmassa du har eller hur hög förbränning du har, believe me. Har forskat så mycket i det där att DET om något är onödigt att lägga ned tid och energi att forska i haha.)
3. Var i tid.
Haha det är det jag är sämst på, but I'm working on it! Jag är sjukt noga med att vara i tid till jobb och dylikt, men till fester, middagar, bion osv...? Njae. Men jag blir fanemig stressad av det. Sååå...
Börja sminka dig i tid, välj kläder dagen innan, kom på vad du ska ha för middag dagen innan, gör en strukturerad planering som du bara hakar på och sparka bort tidsoptimisten i dig. Sen är planering i prioritering en väldigt bra sätt att klara detta på. Jag anser tex att det är viktigare att äta så att man orkar med aktiviteten man skall göra och så att även hjärnan får näring till att kunna tänka klart, än att ställa sig och sminka sig innan man åker iväg.
Börja sminka dig i tid, välj kläder dagen innan, kom på vad du ska ha för middag dagen innan, gör en strukturerad planering som du bara hakar på och sparka bort tidsoptimisten i dig. Sen är planering i prioritering en väldigt bra sätt att klara detta på. Jag anser tex att det är viktigare att äta så att man orkar med aktiviteten man skall göra och så att även hjärnan får näring till att kunna tänka klart, än att ställa sig och sminka sig innan man åker iväg.
4. Omfamna dina konstnärliga färdigheter.
Under gymnasiet slutade jag göra allt jag tyckte var kul och försökte leta efter de saker som den större delen av samhället tyckte var mer accepterat (tex träna, söka utbildningar och jobb efter vad ANDRA tyckte att jag skulle göra osv). Så denna punkt är mer inriktade till de med konstnärliga färdigheter.
Omfamna dig själv, du har en underbar gåva som inte många har! De flesta är nog avundsjuka på att du har en talang som de måste jobba hårt för att uppnå medan du bara har den. Så låt dig inte suga upp all negativt surr om att "det är bättre att vara läkare för du tjänar mer" eller "Pfft..Det där är inte viktigt? Jobba på hemköp är viktigare än att flumma runt med en pensel?", för världen behöver ALLA människor, inklusive de kreativa. Innan industrialiseringen så hade man en hög status om man kunde måla, spela piano eller sjunga.
Gör såhär: Jag vet hur jobbigt det är att ha tid för sig själv nu när det enda viktiga verkar vara skola och jobb, men för att kunna göra det måste du ju må bra. Så försök att finna tid att måla, dansa, det som DU tycker är kul, inte vad samhället tycker att du bör tycka är kul. Det är lätt att hamna i den sits då man tror att man får en inspiration från andra istället för en instruktion när man får ett förslag om att göra något annat än det man själv har tyckt är kul hela sitt liv. Jag säger inte att man inte bör testa nya grejer, det gör jag hela tiden. Men man skall ej glömma det man själv roat sig över då det är en del av vem man är.
5. Sluta svampa dig.
Den kanske mest svåraste punkten som jag fortfarande jobbar på. Jag har svårt att inte ta åt mig saker... tom när det är självklart att en person pratar om någon annan så är det som att denne pratar om mig. Det har inte med att jag är värsta självgod och tror att alla minsann pratar om mig för att jag syns hela tiden, utan för att jag är väldigt självkritisk och ibland går det till överdrift. Det är lite svårt att förklara.. så jag ger mig in på det konkreta beslutet direkt.
Gör såhär: Försök att inte ta åt dig allt då det mesta bara är svammel. Bara för att en idiot har plågat ett djur betyder det inte att du som djurägare gör likadant mot ditt djur. Får du ett ett betyg som du vet har kämpat för men inte riktigt uppnådde det högsta så innebär det inte att du gjorde dåligt ifrån dig. Den kritik du får om att rapporten kanske behövdes lite mer källkritik osv skall du ta åt dig, men det skall inte få dig att känna dig värdelös. Alla är unika och bra på olika grejer. Var nöjd med det du gör.
Som sagt, detta passar inte alla och jag är inte psykolog, detta har mest sin grund i mina egna erfarenheter. Det är inte heller en korrekt vetenskap att gå efter, utan dessa är mest mina åsikter och tankar om saker och ting. Men det kan vara värt att tänka på om man fastnar i sådan situationer.
Alla bilder är hämtade randomly från google. Kan hända att inlägget far bort inom en snar framtid.
RAGE!
Argh.. Jag blir så jävla förbannad att jag bryter ihop i tårar... Jag varnar er, för er egen skull, att aldrig, ALDRIG, gå med på nya avtal förrän ni har läst igenom och researchat om företaget NOGA.
För lite mindre än ett år sen tog jag ett elavtal från "Min El" (BLI ALDRIG KUND DÄR) och hade precis haft min första, ordentliga lägenhet. Allt var nytt, allt fick jag ta hand om själv och jag hade lite för många bollar i luften för att kunna tänka klart på vissa saker, därav det förfärliga misstaget att gå med på detta elavtal.
Efter drygt 2 månader (första månaden var gratis) kommer jag på att det var lurendrejeri och ringde och sa upp mig. Det blev så mycket tjafs från deras sida att tom min halvmamma fick gå på dem om att de skulle ge sig. 6 månaders uppsägningstid blev min dom. Så jag ryckte på axlarna och sa "jaja" då jag inte orkade ta mer strider, beslut och val.
I sex fucking månader har jag nu betalat för en el som egentligen inte finns, varav hälften av den tiden bor jag inte ens kvar i samma lägenhet. Var tom tvungen att betala en del av elen till Pite Energi då jag trots allt måste betala för elen jag använder. Alltså dubbelt upp i flera månader..
Senaste räkningen råkade jag gå över tiden och jag fick EN påminnelseavgift. Jag betalade det direkt. Två dagar senare får jag en till påminnelseavgift och ett SVEA inkassobrev där det stod att om jag inte betalade så skulle jag få kronofogden på mig. Jag ringde dem och sa att jag nyss hade betalat räkningen till Min El och borde inte få något brev from dem. Då sa det "Jaja, betala bara själva inkassokostnaden så blir det bra. Vi ser här att du har betalat till företaget nu."
Idag fick jag två brev till. En från "Min El" där det står "SLUTFAKTURA" som jag hoppas innerligt på att det faktiskt är och ett från Svea Inkasso där det står att jag inte har betalat och gör jag det inte nu så får jag kronofogden på mig. Det skumma är även att det står att det är utskrivet "131114", vilket är samma datum som jag ringde och klagade på dem. Det tog alltså posten fem dagar att få fram det där brevet (nog för att det var helg, men var ju ändå tre hela arbetsdagar efter det).
Jag ska ringa dem imorgon igen och säga på skarpen att jag banne mig inte skall få fler såna här brev mer annars skickar JAG kronofogden på DEM!
Jag vet att det var dumt av mig att gå med på avtalet från början, det är inte likt av mig att gå på sånt där så lätt. Och jag vet att jag kunnat lägga ned mer tid och energi på dem och ta lagen med mig med bara händer. Men jag hade tyvärr för många bollar i luften, hade precis flyttat till min första alldeles egna lägenhet och fixat allting själv, samtidigt som jag var fullt upptagen med både skola och jobb och hade en fruktansvärt hektisk period bestående av val, beslut och okunskap då jag inte haft den turen att få all information hemifrån (jag fick reda på det i efterhand i princip och ofta blev jag dumförklarad för att jag inte visste det... Men hur skall jag ta reda på något som jag inte ens visste att det existerade? Och varför det var bra att göra det?).
Argh jag blir så arg och ledsen... Men förhoppningsvis blir jag av med all skit från dreglande företag som älskar att mjölka pengar från ungdomar som knappt har pengar, efter att jag ringt och sagt ett och annat. Kommer förmodligen att ta bort det här inlägget inom en snar framtid. Jag ber också om ursäkt över hur komprimerad texten blev. Hade mycket luft mellan styckena men blogg.se vill inte ändra det...
Hemtrevligt
Nu bööörjar det bli lite trivsamt hemma iaf <3 (hatar att inte ha gardiner....) Har städat som en tok i hela lägenheten så jag blev tvungen att duscha efteråt haha </3 Dessutom har jag nu sjukt ont i ryggen... Men det var det värt <3
Idag fick jag sova ut och sedan for jag med Hanna in till stan och shoppade lite, hehe.. Min plånbok gillade det inte, men det var grejer till skolan som kan behövas. Och lite té. Aldrig fel med té.
Men vad kan man behöva till en sån utbildning, undrar säkert ni?
That´s right. Snickargrejer. (+ lite till egna projekt hehe)
Nu har jag ÄNTLIGEN ett par snickatbyxor!!!! (har alltid velat ha det! Är så snyyyyyggt *3*) Passade även på att köpa ett snickarbälte, verktygslåda, lite verktyg och lite annat smått och gott. Jag är fullkomligt nöjd! Nu får jag bara inte handla något mer den här månaden haha... Inget alls!
Sen hjälpte Hanna mig att färga håret (det var som att färga sig hos en frisör, sjukt duktig är hon!) så att jag äntligen slapp färgen i håret som gjorde att det såg dött ut. Blev även av med de fula små missar som blev stora partier slingor på mitt hår... Så det blev super (y) Det ser lite mer levande ut nu, tog nämligen lite körsbärsröd färg så det blev brunt... fast med röd glans i <3
Efter det har jag bara städat och städat och städat... Ingen lördagsmys här inte haha. Men nu skall jag lägga mig för skall dansa 5h med Kristin imorgon på prova-på dagen i Nordanå! :D
Mörkt Kallt Ljus
Det är mörkt och kallt här hos mig
men du har sånt som gör det ljust igen
Det är mörkt och kallt här hos mig
men du har sånt som gör det ljust igen
Känns som känslor och panik har tagit över i mitt liv
Känns som ivern och ses har gjort mig vansinnig
Känns som ingenting finns kvar av allting jag en gång var
rädd att inte räcka till och bli ensam kvar
Men jag lovar att vara stark och jag lovar att vara god
jag kan lova hela världen att jag står vid mitt ord
I en hundradels sekund tränger ljuset fram
och jag ser vad jag gör när jag är i din famn
Det är mörkt och kallt här hos mig
men du har sånt som gör det ljust igen
Det är mörkt och kallt här hos mig
men du har sånt som gör det ljust igen
Jag hoppas på oss, jag tror att vi kan göra allting bättre
Allting är enkelt emellan oss, det är bara vi som tycker det är svårt
Att det är svårt och hitta hit, men det är så enkelt att tappa bort sig
Sen när inga sorger finns kvar, vad blir vi då lyckligare av?
När inga sorger finns kvar, vad blir vi då lyckligare av?
men du har sånt som gör det ljust igen
Det är mörkt och kallt här hos mig
men du har sånt som gör det ljust igen
Känns som känslor och panik har tagit över i mitt liv
Känns som ivern och ses har gjort mig vansinnig
Känns som ingenting finns kvar av allting jag en gång var
rädd att inte räcka till och bli ensam kvar
Men jag lovar att vara stark och jag lovar att vara god
jag kan lova hela världen att jag står vid mitt ord
I en hundradels sekund tränger ljuset fram
och jag ser vad jag gör när jag är i din famn
Det är mörkt och kallt här hos mig
men du har sånt som gör det ljust igen
Det är mörkt och kallt här hos mig
men du har sånt som gör det ljust igen
Jag hoppas på oss, jag tror att vi kan göra allting bättre
Allting är enkelt emellan oss, det är bara vi som tycker det är svårt
Att det är svårt och hitta hit, men det är så enkelt att tappa bort sig
Sen när inga sorger finns kvar, vad blir vi då lyckligare av?
När inga sorger finns kvar, vad blir vi då lyckligare av?
Det går bra nu... (faktiskt)
Det här är min "gravsten" som vi gjorde i skolan. Orkar inte dra hela historien igen och jag kan väl säga att jag är hemsk missnöjd över hur äckligt photoshoppad den blev då modellen blev så snygg hehe... Men jag blev godkänd på den iaf!
Sen blev jag även "helt klart godkänd" på Erik's filmhistoria tenta. Känns bra. Även fast jag har en hel del att tacka mina förkunskaper från gymnasietiden. Nu väntar jag bara på att få höra hur det gick med film/bildanalysen för mig :)
Kanske aldrig sa det men jag blev inte phösare :'< Hamnade som reserv, uhuuuu... <///3 Menmen, så kan det va´. Jag, Moa, Madeleine och Kristin startade iaf vår syjunta idag och sydde på ärmarna på våra overaller. Moa stickade och Madeleine sydde en söt liten uggla <3
Dock har jag ju inte suttit vid en symaskin sedan lågstadiet.. (jag var för macho när jag var liten och då ville jag bli snickare, så gick endast träslöjd haha) Så Moa fick hjälpa mig en hel del med att sy xD Kände mig som en unge igen då Moa verkade vara lite irriterad över att jag verkligen inte kunde NÅNTING om symaskinen. (Hon hjälpte mig tom att trä i tråden haha)
Oh well. Syjuntan ska ju hållas ett tag till så nångång lär jag väl ha lärt mig nånting haha.
Motha Fuckin Bread Crumbs!
Idag firade vi den här damen! Egentligen fyller hon år framöver men hon ändrade kalaset för min skull så jag skulle hinna få vara med <3Fick sminka henne och hon bad om något färgglatt, så det fick hon! En väldigt orättvis bild men det var så svårt att fota med mobilen så man ser alla detaljer ; 3 ;
Sen gick vi och mötte Cecilia och Matthias, när vi kom hem satt vi och tjöta med 90-tals musik i bakgrunden. Bjöd på kakor och bullar (mormors kakor uhuuuu </3 De är ju mina! <3 TwT).
Efter det kom även Emil och vi kom igång med lekar och spel. Först gjorde vi en lek då vi plockade lappar ur en hatt och på lappen stod citat eller en liten del av en text från en låt ur disneyfilmer och så skulle man gissa vilken film samt vilken person som säger/sjunger det. Skitkul! Sen asgarvade vi åt Willys massagegrej för fötter som gav elektriska stötar. Haha en del av oss kunde knappt gå efter den... (kommer fler bilder sen)
Vi spelade lite olika spel, jag var dock förbannat ovanligt dålig på spelen... Jag skyller det på min huvudvärk, haha! När vi började bli less spelandet så drog vi igång två filmer på vhs <3 "Svanprinsessan" och (Disney's)"Atlantis"
Här kommer lite bilder på mig och Angelica <3 Resten av bilderna har hon så kan inte lägga upp dem xD
Vi är lite smått galna.... Bara lite!
Massa selfies lol... Menmen.
Godnatt!
Relax efter all stress!
Hehe hade planerat sjukt mycket skolarbete idag men inget av det blev av. Jag vaknade av att jag kände mig grymt yr, brändes i hela kroppen och blev orolig att jag åkt på feber igen. Men det blev bättre under dagen, så då städade jag lägenheten och fixade massa papper och dokument som skall skickas iväg. Runt 16 skulle Moa kommit över och vi skulle tittat på tentan, men sen gick det inte så vi tar det imorgon istället. Därmed även resten av alla skolarbeten TwT
Sen kom Elis mamma som var jättegullig och lämnade mina vinterdäck! Hon stannade på en liten fika och efter det började jag med att laga mat. Hamburgare med pommes fick det allt bli haha!
Efter det hade det hunnit bli rätt sent och jag kände mig sugen på att baka ett speciellt bröd, men så visade det sig att jag inte hade jäst hemma, så det fick bli scones istället!
Efter det hade det hunnit bli rätt sent och jag kände mig sugen på att baka ett speciellt bröd, men så visade det sig att jag inte hade jäst hemma, så det fick bli scones istället!
Varför göra alla som vanliga tråkiga scones?
Mmmmmhhhh~ <3 <3 <3
När jag hade tittat klart på Williams lista på svtplay hittade jag även en dokumentär om Göteborg, denna del om hur det såg ut förr (förklarar första bilden i det här inlägget). Sjukt intressant att se vad som bevarats och vad som ändrats!
Nä, nu ska jag gå och lägga mig så jag får mer skolarbeten gjorda imorgon! Ciao! :)
Nä, nu ska jag gå och lägga mig så jag får mer skolarbeten gjorda imorgon! Ciao! :)
Det är mycket nu!
Sitter och myser med min nya kopp som jag skämde bort mig med på indiska <3 (köper typ bara 2nd hand i vanliga fall) Den koppen verkligen tilltalade mig hehe! Dålig bild på den förövrigt.
Det var inte det enda jag skämde bort mig med..
Köpte ett par snygga ringar :DDD
Den dagen tog jag dessutom en fika på stan med Kristin.
Den dagen tog jag dessutom en fika på stan med Kristin.
Caféet var verkligen mysigt, den låg lite undangömd och höll till i en liten villa där man gick upp på övervåningen för att fika. Tror att det hette "Mari"?? Det jag har på tallriken är en cheesecake med vit choklad och mörk chokladtopping med vaniljssås och Kristin hade citronmarängsviss-paj, tror jag haha (vanligtvis ogillar jag vit choklad rätt mycket, men det funkade till den här sortens cheesecake). Dock föreslår jag att man går hit då det inte är helg och jättemycket folk! Det var trångt, jobbigt att gå i trappan och lågt till tak!
Jag och Hanna sökte även till att bli phösare och trots våra fina kuvert så fick vi inte bli det :( Dock står vi som reserv, så man kan ju alltid "hoppas" att någon hoppar av, hehe.
Nu är det tentavecka och de flesta har åkt hem till sina familjer. Jag är kvar här i Skellefteå och fixar allt som jag hade halkat efter i och på fredag far jag förmodligen till Piteå och hälsar på familjen där. Nästa vecka är det min tur att "åka hem", på min studiebekostnad, och far då med flyg till Gbg en snabbis :) Längtar <3
There's nothing left to say
"But I keep pushing on and on.."
Imagine Dragons är väl det album jag nötade sönder mest under sommar i år. Sjukt mysigt album med så fina minnen som hände då. Mys <3
Snövit... är... KLAR!!!!!
Åh! Så som vår grupp har kämpat med den här filmen! TwT
Den är ÄNTLIGEN FRIGGIN' KLAR!!! AAAAAHHHH!!!! <3
(det är ungefär såhär jag och resten i gruppen känner haha)
Den blev verkligen skitbra och läraren verkade vara nöjd :D Är så glad att alla i min grupp var så flitiga, riktiga kämpare! Nu är det bara en två hemtentor, min gravsten samt kors (Tillverkade! Det är inte så deppigt som det låter) och kiosken kvar! :DDDD .... Vilket är ganska mycket... men det hinner jag göra på mitt sk "höstlov" </3 (de andra har farit hem till sina familjer.. *snyft* TwT)
Nu skall jag för första gången på länge lägga mig "tidigt" och sova läääängeeeeeee <3 (Snövit-projektet fick alla att jobba fr 09.00 på morgonen till 03:00 nästan natt varje dag typ </3)
Känner du lyckan genom sorgen..?
"Jag har inget mer än mina tankar"
Nostalgi..
Något som både gör ont men ger den mysiga känslan av de fina tider man haft.
Något man alltid vill gå tillbaka till, men aldrig något man får uppleva igen.
Jag saknar det som inte finns.
Eddepedde
Köpte dessa kläder på second hand för ett tag sen <3
Syns inte så mkt men tröjan har iaf en fladdermus på sig haha <3
Det är så sjukt mycket grejer i skolan och hemma att jag tappar håret, bokstavligen </3 Tre stora projekt som skall vara klara snart och flera "små läxor" som skall lämnas in. Har blivit tunnhårig fastän jag äter som man ska :'<
Dessutom verkar Edgar vara sjuk... Han har spytt så mycket och länge nu varje dag att jag var tvungen att ringa veterinären. Så idag är jag hemma då han fick åka med mig dit och ta blodprov. Inte alls stressigt med tanke på alla ofärdiga skolgrejer och den kassa ekonomin... men under tiden jag väntar på att de skall ringa tillbaka från veterinären så skriver jag på bildanalysen som skall vara klar 23.59 idag.
Så nu hinner jag inte skriva mer på bloggen! Tjoflöjt!
Blåbärspaj och julmust
Det är vad jag äter och dricker just nu :) Blev lite sprallig och fick för mig att göra blåbärspaj efter kvällens dans~
Dock tog det lite väääääl lång tid för mig att göra den då jag är ovan, dessutom blev den degig fastän den stått längre i ugnen än det står i receptet och degen är jättetunn... Pyttsan. Men Elis, som vanligtvist inte är så förtjust i blåbär osv, tyckte om det så har väl lyckats någorlunda iaf <3
Boobies!
Detta (och mycket mer) är vad som har hållit mig sysselsatt non-stop.
Nej, inte bröst, missförstå mig inte, utan själva Snövit-projektet vi har i skolan.
Det är så sjuuuuukt mycket på gång i skolan.... Och ja, jag visste att det skulle bli otroligt mycket jobbigare på universitetet, men att skapa och göra klart PROJEKT inom en deadline är jag dålig på... (vilket är bra, då får jag öva på att speeda upp mig lite).
Har varit och ÄR så stressad över alla projekt i skolan att jag drömt om att tappa tänderna och att katterna rymmer gång på gång att det nästan känts verkligt! Men jag har en känsla av att jag kommer bli asduktig på planerandet och skapandet när jag blir lite mer varm i kläderna :)
Här kommer fler sneakpeaks på vårat projekt! Skriv en kommentar om du vill veta vad det är för projekt vi håller på med :)
(har skandalöst tagit Karin's bild från vår grupp, hoppas att detta är okej haha </3)
Karin och Hanna som har gjort dockorna Snövit och Jägaren (aka Kevin).
En del av vår scen som jag, Sanny och Daniel har jobbat på.
Mitt första försök att måla till ögon på ett foto i photoshop.
Detta gjorde jag för personlig övning så vi skall inte ha med denna i arbetet :)
Mer kan jag inte visa! Byyye~
The Hanging Tree
Häromdagen kände jag för att dra fram min lolitagarderob och drog på mig det här :> Tycker egentligen att färgen inte klär mig alls, men modellen är så söt <3
Under flera veckor har jag varit ganska nedstämd... Oftast utan någon anledning, andra gånger då jag tycker synd om mig själv. Jag hatar det. För mig är det en synd, att tycka synd om sig själv. Men ibland händer det och då kontrar jag det med "det finns de som har det värre" och något som har blivit min mer använda mening nuförtiden "man kan inte få ha allt". Det sa alltid min mamma, och hon har så rätt.
När jag är i mina deppiga perioder så är det inte mycket som får mig glad. Dessa perioder är som en stor sten som ligger på mina axlar. Man orkar inte kliva ur sängen, orkar inte ens något enkelt som att bre en macka. Man orkar inte ta sig till skolan och ingenting någon säger är roligt. Allt detta för ingen "direkt" anledning.
Man blir ledsen för minsta lilla och man glömmer saker hela tiden, det kan vara allt från vad man hade till frukost till att ha glömt låsa dörren.
I dessa perioder är det många tankar som går åt mamma. Ungefär som "åh vad jag hade velat ringa henne nu och berätta vad som hänt i skolan" eller "Undrar vad hon hade lagat för mat ikväll, nej just det, henne får man ju aldrig se igen." Jag kan ibland bli arg för att jag har det som jag har det, och känna att allt är orättvist.
Varför får alla andra ha sina föräldrar? Varför måste jag hela tiden förklara för sjukvård, tandläkare, skola etc att tyvärr, ni kommer inte få nån framgång med att kontakta mina föräldrar. Varför får inte jag ha det bra någon gång (vilket är fel, för nog har jag det bra ibland, men jag beskriver bara dessa perioder)?
Men för att komma över smärtan, för att orka med skolan, när musiken inte räcker till för att dämpa min ångest och mina överväldigande känslor och när ingenting kompisarna säger är roligt, då kontrar jag mig själv med:
"Men Rebecca, man kan inte få allt. Försök se det som du faktiskt har kvar. Så är det bara."
Det tar emot att tänka så. Men det funkar.
Novellen som blev roman?
"Klockan slog fyra och de flesta lämnar klassrummet. Regnet smattrade dovt mot fönstret och Eileen satt tyst med hörlurarna för öronen. Vanligtvis var det mysigt att sitta inne i värmen och se regndropparna falla ned mot marken som splittras som små kristaller, men just idag kändes musiken mer tilltalande. Hennes kärlek för musik var obeskrivlig, det var som att den spelade upp en historia, en film, en saga som uppslukade henne så pass mycket att allt kändes verkligt. En ganska vanlig beskrivning av en musikupplevelse för de flesta, men för henne var det något speciellt. Musiken var hennes stridskamrat, hennes hand upp när hon fallit, hennes uttryck för sina obeskrivna känslor.
Tillslut var det bara hon kvar och hon kände att det började bli dags att gå. Hon hade sin kamera och sitt stativ då de hade fotat till ett projekt under skoldagen. Hon tittade ut genom fönstret igen och såg att regnet hade minskat. Kanske skulle det gå bra att promenera med kameran ute ändå?
Påvägen hem började hon känna sig illa till mods, hon hade den där känslan av att vara förföljd, vilket inte skulle ha varit första gången. Hon tittade sig omkring men såg bara några ungdomar utanför deras skola prata med varandra. Känslan av att de stirrade efter henne satt kvar och hon sänkte musiken, just för att kunna höra om de kommer närmare. Med raskare steg, ett hårdare grepp om stativet och hjärtat som slog dubbelt lyckades hon komma iväg en bra bit ifrån dem.
Ungdomar hade alltid skrämt henne, tonåringar överhuvudtaget. Hon var själv inte många år äldre än de, men ändå kändes de som en helt annan okänd art gentemot henne. De var som ett annat släkte, drev som djur efter första bästa tanke utan att verkligen tänka efter, och framförallt, ett enormt behov av att ställa sig i centrum. Men såklart, det var ju hon som var konstig, det var henne det var fel på, det hade hon fått övertalat sedan lågstadiet.
En kille busvisslade efter henne och hon känner av deras små elaka skratt i bakgrunden. Nej, inte igen! Hon vågade inte titta bakåt, försökte gå snabbare men inte så att det verkar som att hon springer ifrån dem.
Just när hon rundade hörnet och hon nästan var framme högg det tag i hennes axel och hon blev tvungen att gå bak två steg för att inte ramla. Hon vände sig om snabbt och där stod fyra killar med flinen nästan upp till ögonen, sneglade ned på henne. Tankarna rusade snabbt igenom, samma visa varje gång.
Igen? Vad har jag gjort den här gången? Varför just jag?
Alla ställde sig i en ring runt henne, ingenstans att ta vägen. Hon svalde och försökte komma på knepen hon hade lärt sig från karaten, men allt slog blackout.
En av dem ryckte ifrån henne stativet, tittade på det och gav det till sin polare. Resten tittade på henne med hungriga ögon och personen i mitten, som i det här fallet verkade vara deras "ledare", närmade sig henne med en obehaglig blick.
"Varför springer du ifrån oss? Vad har vi gjort dig?" säger han och de andra fnissar.
"Vad tror du att vi skall göra mot dig?"
Hon visste redan vad som skulle hända. Det hade hänt förut, fast nu med fyra nya ansikten. Hon såg väl inte särskillt speciell ut, huvtröja och baggyjeans var väl inte direkt attraktivt provocerande, men det verkade som att ordet "skyldig" alltid stod synlig på hennes panna.
Han smekte hennes kind, tittade ned på hennes byst som inte syntes pga den stora tröjan och trevade ned handen innanför tröjan. Hela hennes kropp skakade och hon bad honom att sluta. "Käft, jag vet att du vill. Lovar att du är alldeles våt bara av att se mig haha! Och om du anmäler oss så säger vi bara att vi inte minns att du sa nej."
De andra killarna börjar lukta på hennes hår, känna på hennes armar, hennes midja och ledaren verkade vilja komma innanför byxorna. Plötsligt blev det svart för hennes ögon och ett enormt skri ekade över området.
Hon vaknade upp, kände en droppe falla på hennes kind. Allt var suddigt till en början men klarnade strax upp. Hennes kropp var öm och hon låg sidled på den blöta marken. Hon stirrade på sin hand. Den... är blodig? Hela armen var blodig och hon såg nu att hon var påklädd. Chockad som hon var rörde hon inte på sig förrän hon fick syn på ett blodigt ansikte just framför henne. Förskräckt satt hon sig upp i en hastig rörelse och tittade ut över platsen hon blivit antastad på. Alla killar låg utspridda runt henne, några huvuden sönderslagna, ben och armar ur led och en enorm mängd med blod runt om henne. Blicken var alldeles uppspärrad och hon började att spy. Bredvid henne låg stativet, även det blodigt. Är det hon som har gjort detta? Vad hände egentligen? Hur hon än försökte kunde hon inte minnas.
"Är du okej..?" sa en röst bakom henne och hon skrek till, kröp bort från rösten och tittade sedan förskräckt på denna åskådare. Kvinnan såg medlidande ut och räckte fram hennes hand. Långt, svallande, gyllenblont hår och en kurvig kropp utan en droppe blod över sig var det Eileen lyckades läsa av och av någon anledning blev hon lugnare. Hon sträckte sin darrande hand mot kvinnan och fick hjälp upp. Såg hon vad som hände? Kommer hon ringa polisen? Vem är hon?
"Mitt namn är Lucy. Du har just varit med om något traumatiskt, men är du kvar här kommer du att få en hel del problem. Låt mig hjälpa dig, jag lovar att inte göra dig illa."
Varför skulle hon lita på henne? Det visste hon inte, men Lucy hade rätt. Hon kände inte riktigt för att förklara för polisen om varför hon vaknade med ett gäng döda kroppar över sig och varför hon har blod på sina händer. Hon var för trött, för chockad och förvirrad för att kunna göra några kloka beslut, så hon bestämmde sig för att följa henne.
"Det kommer att bli bra, jag skall hjälpa dig." sa Lucy och lade försiktigt handen på Eileen's axel. De tog med sig kamera och stativet till Lucy's bil och sedan bar de sig av därifrån."
Ibland skriver jag av mig i form av nedskrivna berättelser. Jag hamnar i ett "mode", precis som när jag målar fast jag skriver. Inget manus eller så då detta bara var nånting jag kom på nu. "Idag" kunde jag nämligen inte somna så det fick bli att jag skrev detta, så har ingen ork att rätta grammatik, dåtid/nutid hehe.
Hoppas att ni tyckte det var intressant att läsa och lämna en kommentar om ni vill se något mer sånt här. Lagrar annars sånt här på datorn och brukar inte dela med mig det haha...
Ibland skriver jag av mig i form av nedskrivna berättelser. Jag hamnar i ett "mode", precis som när jag målar fast jag skriver. Inget manus eller så då detta bara var nånting jag kom på nu. "Idag" kunde jag nämligen inte somna så det fick bli att jag skrev detta, så har ingen ork att rätta grammatik, dåtid/nutid hehe.
Hoppas att ni tyckte det var intressant att läsa och lämna en kommentar om ni vill se något mer sånt här. Lagrar annars sånt här på datorn och brukar inte dela med mig det haha...
We wanted peace but you brought this war
We will tear your fucking empire down
Let me hear your war cry
Äckliga värld. Äckliga land.
Så här skulle jag vilja göra med domarna i domstolen och det är det minsta jag vill ska hända med dem. Jag vill att de lemlästas, rövknullas och blir våldtagna gång på gång. De kan säga "nej" hur jävla mycket de vill, it fan blir det nån nåd för det. Tänk er då vad jag vill skall hända med de äcklen som faktiskt gjorde det?
Jag blir så fruktansvärt arg när jag läser sånt här...
Det finns så otroligt modiga tjejer och killar som vågar anmäla såna här grejer och så får de bara en örfil tillbaka.
De utsatta får leva med den mardrömmen tills de en dag somnar in. En del tar tom livet av sig, pga att äckeldomare som dessa menar på att tjejen "kunde ha sagt nej", hon "kunde ju faktiskt ha gjort något, stretat emot".
Den här tjejen gjorde tom det, men då var hon inte i ett tillräckligt hjälplöst tillstånd.
HON VAR FÖR FAN VÅLDTAGEN AV 6 OLIKA MÄN. DE TOG HENNES JÄVLA MOBIL OCH KLÄDER OCH LÅSTE IN DEM. HUR FAN KAN INTE DET VARA ETT HJÄLPLÖST TILLSTÅND?!
Jag hoppas det blir ändring på Sverige's äckliga lagsystem, annars läser jag till att bli lagstiftare själv och då blir det fanemig ingen jävla nåd.
Förbannade äckel, vill inte leva i denna vidriga värld.
Absolutely marvellous! <3
Ni kanske redan vet att Within Temptation är mitt ABSOLUTA FAVORITBAND of all times och har varit det sedan barnsben, men ni kanske inte riktigt vet hur Nightwish har betytt för mig, framför allt Tarja?
Att dessa sångfåglar skulle sjunga ihop i en egen låt har jag drömt om länge. Det här var kanske inte riktigt den musik jag tänkte mig då, eftersom jag gillar mer den äldre musiken båda har. Den här känns lite mer rock/poppig, om man säger så, MEN jag är nöjd! De har gjort ett sjukt bra jobb med den, en fröjd för öronen att lyssna på, men det har de ju alltid varit så så jag vet inte vad jag babblar om haha. Jag är tagen med storm, haha <3
Plus att det var lite kul att skymta svensken i videon också xD Roligt också att jag som nu pluggar scenografi på universitet ser vem som har gjort vad i videon som jag inte visste förut, haha!
Åh nu kom jag in i nostalgivågen igen med att lyssna på alla gamla låtar de har gjort som jag lyssnat på sedan jag var liten <3
Ah, jag vet inte vad mer jag ska säga, jag är imponerad och så sjukt glad att de gjorde en låt tillsammans <3 Nu vill jag bara se det LIVE också!!!!
Ah, jag vet inte vad mer jag ska säga, jag är imponerad och så sjukt glad att de gjorde en låt tillsammans <3 Nu vill jag bara se det LIVE också!!!!