The one so called "father"
(lägger upp den här bilden, som obviously inte är min egen,
för att påminnas om självklara saker man inte alltid tänker på.
Och för att jag behöver tänka lite mer för tillfället på att satsa på
det JAG verkligen VILL göra.)
Ibland har jag bara lust att slå till en person, även om den skulle råka vara min familjemedlem...
Jag vet att denne inte skulle fatta verkligheten ändå och att jag inte ska bry mig så mycket...
Men det var sannerligen lättare att inte bry sig när man bodde miltals långa vägar ifrån
eller när man inte riktigt visste var denne höll hus.
Det är inte det att jag hatar denne person..
dessutom tror jag inte man kan hata någon heller,
men det är mer det att jag orkar inte med dennes sätt att manipulera andra
och hela tiden vara motsträvig i ALLT man säger.
Bara för att ha rätt, även fast det är ganska obvious att denne har fel.
Så även om han biologiskt är min pappa
så kan jag fortfarande inte föreställa mig honom som min pappa.
Hellre är jag föräldralös, hårt nog som det låter.
JA! Jag älskar honom när han visar sina goda sidor!
JA! Han älskar mig också, för han har visat omtanke.
Men han har inte förtjänat titeln som far, evur.
Och det vet han egentligen om, han bara skyddar sig själv med att säga att det är andras fel...
Tyvärr så är det bara så.
Ursäkta för emoinlägg...
Man kommer in på störande tankar när det blir tekniska fel i skrivandet av CV på datorn :'C
Trackback