Bedöva ens missnöje... Yes/no?
(bild från DeviantArt)
Man tror oftast att man är det, man säger det högt:
"Nu är jag fullständigt nöjd"
Men sen kommer ett annat problem och det visar sig att
man nog inte är så fullständigt nöjd.
Det finns alltid någonting att klaga på, nånting som
man tror att om man lyckas med det så har man lyckats
med hela livet, hela framtiden.
Varför är vi människor byggda så?
Mycket så är det i kärlek.
Man har allt, ja oh, det går inte att beskriva!
Man är så nöjd!
Sedan kryper det fram ett och annat hos varje par.
Vissa tom bryts pga denna missnöje.
Jag VET faktiskt inte om ALLA människor är sådana,
även om jag i denna text skriver som att alla skulle vara det.
Nej, det är bara ett faktapåstående.
Eller en teori kanske.
Man glömmer ett och annat från samhällslektionerna efter ett tag..
Men okej, jag GISSAR på att alla är det, iom att det i verkligheten
finns en hel del negativa saker som inget land kan undvika.
Men om man har "allt"...
Har man ens rätt att begära mer?
Skulle man vara en dålig person om man gör det?
Skulle man vara en dålig person för att man aldrig är nöjd?
Kan man lära sig att bli nöjd, utan att bli utnyttjad för det?
Min vän har det problemet som jag hade för ett ganska bra tag sen.
Man intalar sig själv att läget är bra
när det inte är det.
Man intalar sig att man ändå är nöjd,
fast man absolut inte är det.
Man blandar då ihop att "acceptera" situationen
med att vara "nöjd" med läget.
Klockan är alldeles för mkt och jag borde sova.
Godnatt.
Jag är väl oftast nöjd, tänker att det kunde varit värre. Det klart jag har dåliga dagar som alla andra, och kanske klagar lite väl ibland, men när jag tänker efter så är jag nöjd, med hur mitt liv ser ut och vem jag är. Jag jobbar på mina problem för att kanske bli ännu nöjdare, men "onöjd" skulle jag inte kalla mig :)
Du är allt en liten filosof Rebecca!
Oj här var man dålig på att svara xD Jag är ganska ovan med att folk ens bryr sig xD
Sara: Haha samma med mig, men jag försöker att inte tänka för mkt på det för då skapar jag värsta stressen i mig xD Typ "Omgomgomg jag kan dö imorgon! Jag har inte hunnit göra det och det och det och aaaah!!! DET ÄR KÖRT!" xD
Och det var uppmuntrande <3 Kändes som om jag var den ende kämpande ungdomen som verkligen gör sig bästa för jobb och liknande men ändå får nej hela tiden xD
Karro: Haha folk kallar mig det... Eller "psykologen" xD Men jao, håller med. Det kunde ha varit värre :) Jag är bara väldigt kritisk av mig så jag har lätt för att bli missnöjd xD
Haha, jag måste medge att jag också är en sån person som typ aldrig är tillräckligt nöjd.
Men sen är jag så sjukt rädd för att bli nöjd, för då tänker jag att jag bara kommer sluta kämpa mot allt som man vill göra. Asså det här med att livet är en gåva och att man kan göra vad-man-vill med den tiden. Det är lite skräckinjagande på sätt och vis, liksom vilken press! xD
Egentligen behöver nog varken du eller jag oroa oss så mycket egentligen för det löser sig säkert eftersom vi verkligen vill göra nått, frågan är bara hur snart och jag börjar bli sjukt otålig.
Och ständiga nej gör ju inte att man känner "Jippi vad lyckad jag är". Men heja oss! (Haha var menat att vara uppmuntrande....vet inte om det belv så haha) Kramis!