StarsInStorage

 

Jag tänkte att jag skulle dra upp den kanske mest känsliga frågan som rör alla över hela världen. Jag hoppas att jag inte får en massa emot mig, för jag vill verkligen inte trycka på en öm punkt eller starta en arg debatt. Jag bara delar med mig av mina funderingar och säger inte vad som är rätt/vad som är fel, utan vad JAG tycker om saker och ting. Sen får ni tycka vad ni vill, men håll det till er själva.

 

Varför jag gör det är för att jag mötte några riktigt godtrogna kristna som i min mening var lite överentusiastiska av att se en klass med ungdomar i en tom kyrka... (min klass gick dit och skulle titta på en skulptur som fanns där inne).

 

Jag är inget stort fan av fanatiker som försöker omvända, skicka ut propaganda och liknande till extrem nivå för att få anhängare, men jag är ganska intresserad i religion. Lika intresserad, och kanske ännu mer, är jag i vetenskapen och forskning kring allt annat som sägs hur allt skapades och vad som finns och inte finns osv.

De var otroligt entusiastiska om att berätta att Jesus helar osv och jag såg direkt blicken på resten av klassen att de var en aning skrämda av de två ungdomarnas försök att få dem att joina en slags ritual de höll på med.

Jag var väl inte direkt så sugen på det heller och vi alla gick ut därifrån.

 

När vi kom ut var det en del som pustade ut, några chockade (bla jag) för att det är så ovanligt att se riktigt troende i Sverige. De andra tyckte att det var läskigt, obehagligt osv och började väl prata lite om att "Jag minsann hatar religion" osv.. Tills någon i gruppen hann före mig med att säga "Ni kanske ska tänka er för vad ni säger, tänk om en av oss är riktigt troende och så går vi och snackar skit om dem".

För detta var första veckan, kanske andra dagen tom, det kommer jag inte ihåg. Vi hade ingen aning om vilka personer som skulle gå två år i vår klass, men det var en självklarhet att antingen är man ateist eller så är man troende men skäms för det och säger att man är ateist, eller håller tyst om det helt enkelt.

 

Jag kan säga själv att jag har ingen aning. Jag vill inte gå in på vad jag tror på för mycket eftersom jag kommer få hatbrev hit och dit från olika människor och rörelser. Men jag kan säga att vetenskapen och forskning är den logiska förklaringen som ligger mig nära till hjärtat, men jag kan inte neka till att jag ber till mamma och/eller Gud när något går riktigt illa för mig och jag behöver hjälp. Så på ett sätt är jag väl lite troende (kanske inte vågar något annat haha), men jag känner att jag behöver bevis för att kunna klarställa det för mig, verkliga bevis, och det känner inte jag riktigt att jag har och det känner jag inte heller att jag vill ha. För jag skulle nog bli ganska rädd om jag fick det bevisat för mig.

 

Jag tror att, om nu Gud finns, så vill han ingen illa. Så därför tror jag inte att han blir jättearg och kastar naturkatastrofer och olyckor på mig om jag säger att jag inte vet eller att jag finner mer logiska förklaringar i annat än kristendomen. Just eftersom att han är Gud och ingen människa. Han är där som vår trygghet, om man nu skall kalla Gud för "han".

 

Så därför tycker jag att det är löjligt och ibland riktigt hemskt med de religiösa människor som skall försöka hjärntvätta andra och hålla på med ritualer och sätta Gud´s namn på bara för att slippa bördan själv. Men samtidigt är det lika löjligt av ateister att göra likadant med "jag har rätt, du har fel"-debatten. Dessutom är det dumt att vi svenskar dömer folk i förväg, bara för att det är ovanligt att vara troende betyder det inte att de inte finns. Respektera andra och vara goda mot varandra finns väl i varenda språk, oavsett religion eller ateism.

 

Och kom ihåg: Lägg ner med alla fördomar om andra, då blir du genast en mycket bättre människa oavsett tro.