StarsInStorage

Ibland får jag såna där dagar då jag slutar fungera helt. Jag blir stirrig, hjärnan ställer in sig på lågenergi och min kropp rör sig i långsam takt. Det har ingenting med om hur och vad jag äter, har ingenting att göra med om jag har fått frisk luft, tränat, druckit vatten etc, utan det bara kommer. Det sitter i psyket, vilket är lite smått ironiskt för då tror de flesta att det är att man tänker dödstankar och är djupt deprimerad, men nej, när jag blir sån tänker jag på absolut ingenting. Om jag skulle ha lust med något skulle jag nog sitta och rita, eftersom jag inte riktigt vet vad det beror på så får mina bilder uttrycka mitt tillstånd.

 

Min teori är att det är så min kropp reagerar till stress. Många tänker sig stress som i det fall när man står på Max och langar ut hamburgare till massa pers, men så är det inte. Det är känslomässig stress, säkert över allt man varit med om, men i mitt fall handlar det mest om prestationsångest under skoltid. Som den arbetsmyra jag är så är det många timmar som läggs på att inte vara sämst, vilket jag ofta får för mig att jag är av någon underlig anledning.

 

För min del så började det lite väl extremt i år. Jag var överlycklig för att jag fick börja som attributmakare redan i vår, dock krockade många lektioner med mina läkartider vilket inte gjorde lärarna så glada (för de hade ju åkt hela vägen hit till Skellefteå för att titta på när vi gör "en kul grej"... förlåt, ni kanske inte hänger med, ett slags internskämt jag och Hanna har.)

 

Men så kom den dagen då vi skulle ha en viss lärare i skulptering som sågade ned mig så hårt att jag hamnade på botten igen. Jag är säker på att jag skulle klara av sådana påhopp om jag vore frisk, men det var alltför mycket i bägaren så det bara rann över. Det tog tid innan jag förstod att han inte fick göra så, eftersom så många andra elever tycker att han är duktig på det han lär ut och struntade i hans oförmåga att vara medmänsklig.

Jag vet inte heller om han var snällare mot andra som han ansåg hade potential för skolarbetet. Jag vet inte om han insåg att han stod och rentutav hånade mig, för tydligen har han blivit "bättre med åren". Men när jag pratade med fler äldre personer så sa de att jag skulle kunna anmäla honom, så då insåg jag att han faktiskt gjorde fel.

 

Så det var verkligen ingen bra start på nya utbildningen. Jag var redan orolig för om jag skulle bli accepterad hos attributmakarna och om jag kunde bli lika bra som dem, och så kommer en lärare och säger att jag är värdelös och får mig att nästan vilja hoppa av. Kul. (Jag verkar vara en easy target för dessa människor, hur mycket jag kämpar med att tuffa till mig.)

 

Men tydligen så skulle det kontaktas mellan läkare, skola, csn och diverse så det kanske reder ut sig till slut ändå. Jag hoppas innerligt att jag har ork för skola igen för det är verkligen en kul utbildning, jag vill inte vara sjuk mer och vill inte hamna efter. 

 

Tar nog bort det här inlägget sen.. Känns lite onödigt, men behövde skriva av mig lite.