Resfeber?
(Bild tagen från Da, as usual)
Sitter och säkerhetskopierar filer till extern hårddisk så att jag kan tömma kameran helt före Kinaresan. Lyssnar även på härlig 8-bit musik <3 Metroid, Mario, Zelda, Megaman, Castlevania, etc.
Är så arg på mig själv då jag blivit allt slöare med att komma igång med saker. Så nu har jag jättemycket att göra på två dagar, yey (y) Men jag har mig själv att skylla, bara att ta itu med det.
Vad behöver jag göra före resan då?
Luuuuugna er, jag ska berätta!! Var inte så ivriga!
(OH THE IRONY <3 Hahaha)
Jao det blir till att göra klart cv´n och skicka till 5 olika jobb, skicka ansökan till andra högskolor (musikskolan är körd för mig, tyvärr...), beställa flygresa hemåt, beställa Uppcon biljetter (JAG. SKA. FAN. DIT.), börja göra iordning packning inför Kina och om jag hinner ska jag göra en till blogg enbart för jobb :)
Usch, börjar få resfeber eller vad det nu kallas... Haha har blivit så jäkla skraj för allt, tönt jag är!
Hela tiden tankar som "Tänk om resväskorna försvinner på vägen? Tänk om jag blir bestulen? Tänk om jag blir skadad? Eller mördad? Då kanske det här är sista gången jag får se mina nära och kära..."
Jag VET att man inte ska tänka så... och att man aldrig kommer ut och gör något om man inte gör risker. Men oturen genom åren har fått mig att gå från envis, modig liten spillevink, till en feg och fjantig liten jänta. Jag vill inte få det att låta som att jag skyller ifrån mig, eller att jag på något vis skulle verka som att jag skyltar med det, men i min självkännedom jag kan ju inte undvika det faktum om att jag varit med om en hel del som fått mig att tänka om och vara rädd för allt...
BLÄ för sånt. Får försöka vrida om så att det blir positivt.
Det blir bara för mkt om jag ska försvinna också, det kan ju inte vara meningen att det ska hända.
Kristallen den fina~
Rösten krackade så jag sjöng falskt hela vägen och kunde inte nå högsta tonerna, skitbra, märks verkligen att jag gått i kör i 13 år samt första sopran alla åren, great! (y)
;___;
(bild tagen från DA)
Dessutom spelade pianisten helt knasigt när vi skulle kompa ihop... När vi övade innan jag skulle in till juryn så trodde jag nästan hon spelade helt crazy för att testa om jag kunde fortsätta sjunga ändå, men hon tyckte att hon följde noterna.. (och nog har vi haft olika pianister genom åren i kören, så hemskt krångligt spelade ju inte dem..?) Någonting mer odd var också att hon inte kände igen Petter Ekberg, jag menar... Han är ju ändå ganska känd bland de som har musikintresse (tillochmed Leena visste vem han var utan att jag berättat genom program och sånt så eh.. ja..) menmen, inget att haka upp sig på direkt haha!
Genom att jag blev osäker på hennes spelande och dessutom mer tvivelaktig på min egna röst så fick det att låta som om jag var osäker på sångerna, som om jag inte hade övat dem tillräckligt. Men jag hade ju valt sånger vi sjungt i alla år och som jag är stensäker på, så förberedd var jag, men rösten ville inte riktigt hänga med.
Sen så hade jag missat teoriprovet, whiho! Jag hade helt missuppfattat mailen med det och trott att "Oj! Jaha, vad skönt! Behöver bara sjunga inför juryn" eftersom det såg ut som om teoriprovet var till de som sökte studio. Dessutom stod det på schemat "H114" som personalen där visade mig sen. Jag hade nog läst fel för nu i efterhand ser jag att det står: "MT H114" så om jag inte missuppfattat så korkat från början så hade jag kanske listat ut det, men nu hade jag bara läst siffrorna dessutom så igår tyckte jag det var omöjligt att hitta var man läste om det. Sade flera ggr "asså om det står så så kan väl jag inte vara den enda som missat det?! .. Eller..??"
Och fler överraskningar kom som jag inte hade någon aning om att det skulle hända. Så.. ja, de är lite dåliga på att informera... Sen så verkar de leva i sin egna lilla värld för när jag frågade om när jag skulle kompa med pianisten så tittade de frågande på mig och sa "Va..? Har hon inte ringt dig..?"
Öh, nej det hade hon inte.
Och så verkade de tro att jag visste var allt låg och vad alla hette redan, även fast de visste att jag var ansökande och ingen elev.
Så allt det där, plus kroppen i obalans eftersom jag var sjukt orolig och nervös, gick på toa före och efter varje samtal med personer och ville spy, JÄMT. Så en rolig upplevelse var det verkligen inte... Men jag vill så hemskt gärna gå där, så jag hoppas att det går bättre nästa år. Då har jag ju iaf gjort det tidigare och har lite hum om vad som ska hända.
En positiv sak var att de tyckte jag kunde gestalta det jag sjöng väldigt bra (lol, då som jag sjöng som mest orent). Jag sjöng då "Kristallen den fina" och skulle föreställa 15åriga Sara som blivit störtförälskad i Jonte (eller vad det nu var för namn) och blablabla. Dessutom var de snälla med att låta mig få göra musikteori provet på fredag :)
Så nu ska jag inte bombardera er mer med text utan plugga inför imorgon istället!
So nervous! :S
(bara för den är fucking cute!)
Haha kan stå sådär inför domarna/juryn och kaxa mig x)
Har iaf laddat morgonen med en rejäl frukost samt té med honung i :)
(även fast jag hatar honung, men det passar faktiskt till just det här téet.)
Så nu på morgonen ska jag för första gången på typ två månader sjunga upp och öva på sångerna.
Vi får hoppas att det blir tillräckligt, eller, det är det väl aldrig.. Men jag har ju gjort någonting iaf!
Meningen är att jag ska sjunga 3 av mina 6 valda sånger inför den här juryn. Mina sånger är förstås från kören i Domkyrkan och är även sådana som jag kunnat utantill innan. Synd bara att vissa är så svåra stycken.... Så jag hoppas de kan sjunga eller spela de andra stämmorna eftersom jag bara kommer sjunga första sopran till dessa :/
Jag tycker förstås att jag hade kunnat förbereda mig mycket mer... Men det är inget att göra åt nu.
Det är bara att stenhårt öva och hoppas på det bästa!
*sitter även nu och lyssnar på min stämma i "God so loved the world - Bob Chilcott)
Vill verkligen komma in ;___; Får ta och sträcka på mig och glömma alla negativa tankar!
För det hjälper mig nog ingenvart, haha!
Önska mig lycka till ;____;
The one so called "father"
(lägger upp den här bilden, som obviously inte är min egen,
för att påminnas om självklara saker man inte alltid tänker på.
Och för att jag behöver tänka lite mer för tillfället på att satsa på
det JAG verkligen VILL göra.)
Ibland har jag bara lust att slå till en person, även om den skulle råka vara min familjemedlem...
Jag vet att denne inte skulle fatta verkligheten ändå och att jag inte ska bry mig så mycket...
Men det var sannerligen lättare att inte bry sig när man bodde miltals långa vägar ifrån
eller när man inte riktigt visste var denne höll hus.
Det är inte det att jag hatar denne person..
dessutom tror jag inte man kan hata någon heller,
men det är mer det att jag orkar inte med dennes sätt att manipulera andra
och hela tiden vara motsträvig i ALLT man säger.
Bara för att ha rätt, även fast det är ganska obvious att denne har fel.
Så även om han biologiskt är min pappa
så kan jag fortfarande inte föreställa mig honom som min pappa.
Hellre är jag föräldralös, hårt nog som det låter.
JA! Jag älskar honom när han visar sina goda sidor!
JA! Han älskar mig också, för han har visat omtanke.
Men han har inte förtjänat titeln som far, evur.
Och det vet han egentligen om, han bara skyddar sig själv med att säga att det är andras fel...
Tyvärr så är det bara så.
Ursäkta för emoinlägg...
Man kommer in på störande tankar när det blir tekniska fel i skrivandet av CV på datorn :'C
Varför bry sig?
(bild gjord av MyAmbeon på Da)
Att kritisera sig själv och sin kropp
är ett vanligt förekommande när man mår dåligt.
Även om jag vet att bästa kommentaren till det är:
"Varför bry sig?"
Nu vet jag inte vad det är..
Kanske är jag stressad?
Kanske är jag oroad?
För jag mår ju bra? Bättre än jag någonsin tidigare mått!
Världens finaste och mest underbara pojkvän,
massa fina prylar,
fin familj och vänner...
Jag antar att det ligger något mer bakom det hela..?
Jag åker på förkylningar hela tiden
och tappar oerhört mycket hår..
Jag är inte ens i närheten av att vara underviktig
så det kan inte vara den anledningen.
Länge har jag längtat efter att få komma igång
med sång och träning..
Men har inte kunnat göra det pga alla smittor.
Jag är så trött på mitt dåliga immunförsvar...
För det försämrar inte bara fysiskt utan psyket också.
Börjar mer och mer kritisera kroppen
och få dåligt samvete av att ha ätit för mkt godis och liknande
i samband med att jag mest blivit stillasittande.
Jag har inte gått tillbaks till något sjukt tänk,
men klart tankarna ägnar åt såna här bagateller
när man varken får jobb
(man hinner tänka på deppiga saker)
och inte kommer igång med någon aktivitet som gäller...
Jag är så trött på att ständigt ha ont i halsen och det är skämmigt
att varje dag behöva säga att man har ont i huvuet,
för även om det är sant så tror inte folk på en för man säger det för ofta,
obviously,
men det är ju så...
Ska nog testa vårdcentralen i den norra delen av Sverige,
eftersom de jag varit på inte verkar ha kommit fram till något.
Själv tror jag förstås att allt beror på psykisk stress
Ordet "måste" är mer stressande än man tror.
Eller ligger det något annat undermedvetande?
Man måste ingenting... men man skapar ett måste för att uppnå något.
För tänker man bara att man vill brukar det gå segt att genomföra det..?
Då var det klart!
Nu har man betalat av en massa grejer...
"Hyra" till Leena för två månader, resa till Stockholm då jag sen ska vidare till Kina, betalat moster för Kinaresan samt även en mycket fin och adorable klänning från en jag bevakar på Dayviews <3 (som hon har sytt själv)
I´m so excited that I just can´t hide it <3
Känner mig så fattig dock :'C
Men än finns det kvar grejer att fixa! Bla fylla i ett par papper, skicka ut ännu fler CV´n och betala Uppcon (vill verkligen inte missa det... </3). Dessutom tillbaks till MiROi imorgon....
Jag har fått känna av ledigheten för mkt :'<
Förövrigt har det varit en underbar helg med pojkvännen min <3 Saknar honom så :'c Träffade även Mathilda över en fika och hade det trevligt :) Och nu ska jag sova så jag kan ställa om mig inför imorgon!
Hejsvejs!
En dag utan dig känns som en evighet ♥0
(ningyee7 från Deviantart)
Då har man kommit hem från Piteå med sex väskors packning!!!
Haha så går det när man planerar att flytta och ska snart ut på Kina resa + att man åker tåg med allt!
Det var ypperligt trevligt nere i Götet och yikes vad jag hade saknat det...
Massa shopping, träffade vänner, myste med älskling, saknade älskling och hade 20 års fest även efter överraskningsfesten (helgen efter)= Wunderbart <3
Fick massa fina presenter då också <3 Dock så råkade Willy slänga ett par shotglas (/SO MUCH SADFACE FÖR DE VAR ASCOOLA) som jag fick av Olivia för att de var av plast..?
Så jag ska köpa nya :') Om jag hittar, haha </3
Men fick iaf ha kvar shotglasen från Isac! Nog för att de inte var använda.. men ändå :'>
Haha och Sagas bok slukade inte bara mig som nybörjare utan även en erfaren ryttare som min syster xD
Igår fick jag underbara presenter av Leena och Isabella! <3 Det var en färgpalett till sminkning (kallas det så..?) och en halvtimme med proffsen själva som ska sminka mig och lära mig lite knep :'D *SO HAPPI*
Av älskade älskling fick jag Kan Jang flaska, eftersom han tyckte jag blev förkyld så ofta, haha <3 (Lovar, det var nog bara för att slippa höra mig tjata och klaga på att jag är så förkyld xD)
Av hans kära mor fick jag en jättefin sjal som hon hade virkat själv med pärlor i <3 Har sneglat och tittat på den så fascinerat tidigare när hon suttit i sin virkhörna och virkat den, och så visade det sig att jag fick den! <3
Men nu ska jag packa upp resten av tonvis med packning... Och vänta på att underbaraste ska smsa och säga att han är påväg, hihi <3
Och Edgar är lite skum när han sover nu förtiden... Vet inte om det är mardrömmar från kastreringen han var tvungen att genomgå... Rycker i hela kroppen :'<